http://www.schoolofunlearning.com
Sokrates sägs ha sagt att "klokast är den som vet vad han inte vet". Och visst ligger det mycket i det. Själv har jag haft detta i bakhuvudet genom livet, sedan jag först läste raden - vill minnas att det var någon gång på högstadiet då jag läste Sofies Värld av Jostein Gaarder. Sanningen i orden blev väldigt tydlig när jag som akademiker insåg hur liten och okunnig jag var och fortfarande är. Ju mer jag läste desto mindre visste jag. Och visst finns det en tjusning i det. Vad tråkigt det vore om man skulle kunna bli fullärd. Med denna sanningsinsikt följer en törst efter att få lära sig och läsa desto mer, i alla fall för mig. Det vore ju dumt av mig att inte fortsätta söka efter allt detta som jag inte vet. Och nog finns detta i mig. En ständig nyfikenhet över att få veta, förstå och lära mig mer. Jag kan blir helt till mig när jag fått ta del av något nytt som berör och jag blir nästan helt besatt, om än för stunden, av att föra diskussionen vidare. Vilken tur att jag har en man som både uppskattar och delar entusiasmen med mig. Detta personlighetsdrag till trots kom jag för lite sedan på mig själv med att ha gjort valet att leva i total okunskap och gömma mig bakom taken att "det jag inte vet har jag inte ont av". Det är ju så man får skämmas! För vad är mest idiotiskt - att tror att man redan vet allt man behöver veta eller att veta att det finns något som kan vara otäckt eller farligt men blundar för att lära sig något mer om detta?
Tänker jag på andra otäcka saker jag läst om, om än enbart ett axplock, så har jag då aldrig ångrat mig. Tvärt om har jag varit glad över att jag blivit mer medveten och skapat en lite större förståelse för vår nutida samtid och den värld jag och andra lever i. Listan har bara blivit längre över sådant jag någon gång ska lära mig mer om.
Så hur slutade det hela med min vetskap om att jag själv helt plötsligt inte ville veta? Efter ett par snurr i hjärnan insåg jag ganska snart hur dumt det är av mig att leva i medveten okunskap. Så jag gick raskt in på nätet och beställde boken Den onda badankan : ditt barn och de osynliga gifterna av Katarina Johansson.
Där med gick startskottet för ytterligare en besatthet och återupplivningen av denna blogg. Vad som komma skall återstår att se, men det lär med största sannolikhet inte likna det som tidigare publicerats här.
Välkommen åter!
