Blackbird.

http://pixdaus.com/single.php?id=145024

13, 15, 12, 3… Tankar snurrar i huvudet och allt som kommer fram är slumpmässiga siffror. Eller, det är vad jag skulle kunna jämföra det med.. inget vettigt alls med andra ord. Jag vet inte vad jag gör. Är nog för trött för att fundera på det. Känt mig ensam idag. Och då är det nog ändå första dagen på länge jag faktiskt varit ensam. Men en ofrivillig sådan.

Att vilja ha det man inte alltid kan få är sällan lätt att acceptera. Det kan lätt gå över styr och ens handlingar slutar snart vara rationella. Jag har varit där förr. Gamla saker har jag släppt, men när känslor är inblandade kommer de ibland krypandes tillbaka och knackar på. Det är nästan som att vara kär, man blir blind. Det som verkar ok för stunden kan några månader senare ses som helt galet. Så länge det rör sig om en dag här eller där, där långa sömnlösa nätter tar ut sin rätt, är det inget att vara orolig för. Men jag har ändå inte kommit på hur jag ska undgå känslan som ibland tar överhand. Kanske göra som när jag har mina deppiga dagar, säga till mig själv att det bara är idag, så det är helt ok? Det går över till i morgon. Så varför gjorde jag inte det från början, gick och la mig?

Om ändå allt gick att lösa med lite sömn…

Sov gott!

http://www.foglu.com/blog/index.php?id=1421

Det är lustigt det där med tankefokusering. Vad lägger du mest tankeverksamhet på? Jag kan komma på mig själv med att lägga mycket energi på sådant som retar upp mig, oroar mig, är osäkert, dagdrömmeri etc. Dagdrömmarna är förvisso trevliga för stunden men så läste jag för länge sedan en artikel om att dagdrömmar inte leder till mer lycka, utan snarare tvärt om. Är det sant? Kanske är det besvikelsen efter uppvaknandet som kan leda mot depression? Men varför ägnar jag då all denna tid på det som inte gör att jag mår bättre?

Jag satte mig ner för att fundera på vad det är som gör mig irriterad och orolig. Det första jag kom på är de tillfällen då jag är ute och cyklar och ständigt råkar ut för cyklister och gående som inte vet vilka regler som gäller utan utsätter omgivningen för fara. Sedan blir jag irriterad när jag läser utbildningsmaterial, tidningsartiklar och liknande med stavfel i, för att inte tala om alla särskrivningar som syns överallt. Det jag sedan oroar mig över är saker som ligger i framtiden, vilka jag inte har någon som helst kontroll över för stunden, och ändå kan det vara en enda sak som gnager och gnager.

Tar jag då ett steg tillbaka så inser jag ganska snart att dels är det allt bagateller, och dels är det inget jag själv kan göra något åt, så det bästa är att göra som Anna Lena Brundin säger; Skit i det!

Börjar jag sedan fundera på vad som gör mig glad och fyller mig med positiv energi så blir den listan så otroligt mycket längre. Det som gör mig glad kan vara synen av en fjäril, havet, stranden, fina vänner, familjen, att få vandra ensam genom naturen, lyssna på koltrastens sång, ett roligt skämt, god mat, välkomnande kollegor, när himlen skiftar i rosa, lila, rött och gult vid solnedgången, musik, ett leende, en komplimang, färger, fullmånen, blixt och dunder och mycket, mycket mer. Vad lustigt att jag ändå lyckas fastna på den korta listan. Det är ju som att välja jobbet med sämst förutsättningar.

Mottot för hösten får helt enkelt bli just det, skit i det. Om en bilist fördröjer min cykelfärd genom att låta bli att indikera sin kommande sväng med att blinka så ska jag skita i det. Om någon särskriver på Facebook, så ska jag skita i det. Om någon tar sista mjölken och sedan låter paketet stå kvar i kylen, så skiter jag i det. Om jag får en fågelskit i huvudet, så skiter jag i det. Det jag ska göra i stället är att notera vad som händer men sedan flytta över min uppmärksamhet på något annat som är mer positivt. För varför ska jag låta mig grämas över något jag inte kan rå på?

Potentiella irritationsmoment kommer alltid att finnas, men jag bestämmer själv om jag ska låta dem göra mig irriterad eller inte. Samma sak är det med det glädjande, för likväl som jag kan välja att ge mig själv dåliga vibbar när jag ser folk lyssna på musik som inte faller mig i smaken kan jag istället bli glad över att personen i fråga verkar njuta. Det är inte bara för min skull, utan även för mina nära. För vem tycker det är trevligt med någon i sin närhet som bär på negativ energi, den läcker så lätt ut.

Lev väl!