Min frihet.
”Frihet är det viktigaste människan äger, men det vet bara de som varit ofria. För de som vuxit upp i frihet är det en självklarhet.” /Flykting från Östtyskland
Hur ofta funderar jag kring min frihet och vad den innebär för mig? Svaret är nästan aldrig. Ibland kommer det upp något som rör runt i grytan, som då FRA-lagen var på tapeten och folk ifrågasatte om den inte var ett intrång på människans integritet. Men utöver det är det sällan jag reflekterat över detta. I ett tidigare inlägg skrev jag om min stolthet över att vara svensk, men kan det vara så att tryggheten förblindar?
Många säger sig vara liberaler, vilket förvisso är en åskådning vars innebörd aldrig varit helt statisk, och de bör förmodligen då stå för människans frihet, yttrandefrihet och demokrati. Att inte stå för detta i dagens Sverige vore att brännmärka sig själv, även om det i sin tur skulle kunna ses som motsägelsefullt av liberalen då yttrandefriheten bör ge oliktänkande utrymme för en annan ideologisk tanke. Hur fria är vi? Bestämmer jag själv eller bestämmer staten och samhällets värderingar vad jag ska och bör göra? Jag tror jag är mer påverkad av yttre omständigheter än jag vill låta mig erkänna.
Lagar bör finnas för att skydda oss från varandra och så länge jag inte skadar någon annan bör min frihet vara obegränsad. Var det inte något sådant John Stuart Mill talade om? Men så är det naturligtvis inte. Lagen vill även skydda mig från mig själv. Jag måste exempelvis ha bilbälte på mig då jag färdas på vägarna och jag får inte inneha eller förtära vissa droger. Snart kommer kanske även den danska fettskatten hit, vilket måste vara helt upp- och nedvänt för alla som bantar på just fett men utan socker.
Hur mycket ansvar ska överheten ta? Och hur mycket ska vi låta dem ta innan vi själva reagerar? Förvisso är jag glad över att leva i det samhälle jag gör idag och skulle kunna säga att det är onödigt att klaga för det finns alltid någon som har det sämre. Men handlar det alltid om att klaga? Kanske handlar det mer om att jobba för en framtida utveckling mot mer värdighet och rättvis frihet. Och i ett samhälle där, som flyktingen skrev, friheten är självklar kanske ordets betydelse bör omvärderas och värdesättas på nytt?
Vad är frihet för dig?
Att åldras.
Jag har nog aldrig oroat mig över att bli äldre. Istället omfamnar jag varje nytt år med de nya erfarenheter och de nya drag jag fått. Därav blir jag alltid förvånad när jag hör folk prata om åldersnojor över att bli 25, 30, 40, 50 etc. Är det verkligen åldern man då nojar sig över, eller är det något annat? Jag har aldrig riktigt förstått det. När jag tittar tillbaka på gamla foton på mig själv, familjen och vänner så tycker jag alla bara blir vackrare och vackrare ju äldre de blir. Det är som om allt, mot- och medgångar, tårar och skratt, erfarenheter.. ja alla upplevelser på något sätt speglar sig i personen där den befinner sig idag. För att inte tala om hur många fler intressanta uppslag till samtalsämnen som kommer till, på gott och ont. Och vem har inte gått till sina föräldrar eller en annan äldre släkting eller vän för att fråga om råd? Min mormor var vacker när hon var ung, men det var på ett annat sätt. När jag ser på äldre foton ser jag samtidigt en oerfaren kvinna med små barn att uppfostra utan att veta vart hennes handlingar kommer att leda. Idag är hon en skönhet, hon vet vad hon vill, hon vet vilka tvister hon ska ge sig in i och när det är bäst att avstå. Hon kan se det vackra i små ting som tidigare flög förbi när livets fokus låg någon annan stans och hon kan i sina samtal referera till saker jag ännu inte fått uppleva. Och detta syns på något sätt i det yttre. När jag ser på denna vackra människa så har jag ingen som helst oro i mig själv över att en dag få vara där hon är idag.
Men ser jag till frågan jag ställde ovan om det kanske är något annat än just åldern en del oroar sig över så är det naturligtvis saker som är tyngre att hantera. När oron över att ej längre vara behövd i samhället närmar sig, när benen ej längre vill, eller minnet sviker. Nej, inte heller detta tema är svart eller vitt. Men som en kär kollega sa; Vad är alternativet? Alternativet är att dö tidigare. Så varje år jag får uppleva är likt en välsignelse väl värd att fira och skatta sig lycklig över.
Älska dig själv, precis så som du är just nu!
