Blackbird.

 

 

Visst vill du det bästa för ditt barn? Det är den ständiga frågan från försäljarna av barnprodukter. Och sant är väl det?! Dock betyder det inte alltid att försäljaren faktiskt har det bästa för just mitt barn. När det kommer till hygien så vet vi att barnets hud är extra känslig och att deras organ inte är färdigutvecklade varför de inte borde utsättas för onödiga kemikalier så som parfymer och konserveringsmedel. Ju naturligare produkt desto bättre. Men ack vad svårt det är att veta vad som är naturligt och inte när man tittar på innehållsförteckningen. Sedan är det lätt att man blir lurad av att det står ”no tears”, ”för känslig hud” eller ”sensitive” på förpackningen. Så klart det finns kemikalier som är ”snälla” mot ögonen (likväl som det finns naturliga ämnen som är faliga)! Måhända att produkten är bättre för mitt barn än en annan produkt men återigen, den behöver inte vara den bästa.

 

 

När slutar huden egentligen vara känslig för yttre påverkan? Det jag finner intressant i ämnet är det där valet vi någon gång gör. Att många av oss, vid ännu unga år, plötsligt slutar vara rädda om oss själva. Från den ena dagen till den andra så byter vi ut allt det snälla mot ämnen vars funktion eller nytta vi sällan har en aning om. Så länge det löddrar, doftar gott och kommer i en vacker flaska så hamnar det i kundvagnen. Det ska även gärna stå att det inte är testat på djur, så att vi känner oss lite duktiga i vardagen. Men vad är det som får oss att sluta ta hand om huden och lämna allt det där snälla och giftfria bakom oss för att istället preparera oss med kemikalier från topp till tå? Är det okunskap eller är det kanske branscherna och deras reklam som hjärntvättar oss dagarna i ända?

 

 

För att kringgå problemet så har vi nu hemma två saker vi gör inför köp av nya produkter till badrummet (och även till rengöring av olika slag). Dels väljer vi en produkt som både själv utgör sig för att innehålla främst naturliga ingredienser och har fått en eller flera utmärkelser för att vara ekologisk, miljövänlig, innehålla organsikt odlade ämnen eller liknande och dels, om osäkerhet råder, så försöker vi välja den av dessa som har färst ämnen på innehållsförteckningen. Till en början kändes detta som ett stort projekt. Men hör och häpna! Vi är inte först med denna tanken! Smidigt nog har vänliga själar samlat ihop bra produkter för allt man kan tänka sig ”behöva” på olika hemsidor. Vi gjorde en beställning av diverse varor från jordklok.se. Mycket går såklart även att hitta i närbutiken, extra bra där är Astrid och Aporna i Malmö.

 

 

Varför fortsätter vi inte vara rädda om våra kroppar som, till syvende och sist, är det mest värdefulla vi har? 

Sokrates sägs ha sagt att "klokast är den som vet vad han inte vet". Och visst ligger det mycket i det. Själv har jag haft detta i bakhuvudet genom livet, sedan jag först läste raden - vill minnas att det var någon gång på högstadiet då jag läste Sofies Värld av Jostein Gaarder. Sanningen i orden blev väldigt tydlig när jag som akademiker insåg hur liten och okunnig jag var och fortfarande är. Ju mer jag läste desto mindre visste jag. Och visst finns det en tjusning i det. Vad tråkigt det vore om man skulle kunna bli fullärd. Med denna sanningsinsikt följer en törst efter att få lära sig och läsa desto mer, i alla fall för mig. Det vore ju dumt av mig att inte fortsätta söka efter allt detta som jag inte vet. Och nog finns detta i mig. En ständig nyfikenhet över att få veta, förstå och lära mig mer. Jag kan blir helt till mig när jag fått ta del av något nytt som berör och jag blir nästan helt besatt, om än för stunden, av att föra diskussionen vidare. Vilken tur att jag har en man som både uppskattar och delar entusiasmen med mig. Detta personlighetsdrag till trots kom jag för lite sedan på mig själv med att ha gjort valet att leva i total okunskap och gömma mig bakom taken att "det jag inte vet har jag inte ont av". Det är ju så man får skämmas! För vad är mest idiotiskt - att tror att man redan vet allt man behöver veta eller att veta att det finns något som kan vara otäckt eller farligt men blundar för att lära sig något mer om detta?

 

Tänker jag på andra otäcka saker jag läst om, om än enbart ett axplock, så har jag då aldrig ångrat mig. Tvärt om har jag varit glad över att jag blivit mer medveten och skapat en lite större förståelse för vår nutida samtid och den värld jag och andra lever i. Listan har bara blivit längre över sådant jag någon gång ska lära mig mer om.

 

Så hur slutade det hela med min vetskap om att jag själv helt plötsligt inte ville veta? Efter ett par snurr i hjärnan insåg jag ganska snart hur dumt det är av mig att leva i medveten okunskap. Så jag gick raskt in på nätet och beställde boken Den onda badankan : ditt barn och de osynliga gifterna av Katarina Johansson.

 

Där med gick startskottet för ytterligare en besatthet och återupplivningen av denna blogg. Vad som komma skall återstår att se, men det lär med största sannolikhet inte likna det som tidigare publicerats här.

 

Välkommen åter!