Misshandel.
På DN.se kunde vi den 1 juni läsa att en kille från Afrika slagit till en klasskamrat efter att denne föreslagit att han skulle spela slav i ett rollspel rörande slavhandeln. Dagen innan hade något skrivit på klassrummets stora datorskärm att ”neger är lika med slav”. Invandrarkillen fick 20 timmars ungdomstjänst för misshandel. Men vad hände med de andra? Naturligtvis får man inte slåss. Men vart tog diskussionen kring psykisk misshandel vägen? Vilket är värst? Vem kommer brottas med misshandeln längst, han som blev utsatt för den psykiska misshandeln i flera dagar eller han som fick en smäll en gång av den han mobbat?
Tyvärr är den psykiska misshandeln svår att nå. Den som blir utsatt har sällan några bevis och står lätt ensam med kampen om att ta sig upp till ytan igen. Lagen må ha lättare att fälla den som använder fysiskt våld, men det gör inte det psykiska våldet mindre skadligt. Jag tycker det är viktigt att prata om detta och ta det på allvar. Finns det några tecken på att någon blir illa eller fel behandlad så måste vi reagera och inte minst agera! Vi får inte glömma bort de som tidigare blivit eller fortfarande blir utsatta för det psykiska våldet oavsett vem som fälls i rättssalen. De behöver också stöd och liksom den fysiskt misshandlade måste även de bli erkända som offer.
Det spelar kanske ingen roll vilken typ av misshandel som är värst, för vem kan mäta människors olika känslor och mående? Alla har vi rätt till våra tankar och känslor, ingen kan bestämma att jag inte borde må dåligt eller tvärt om. Det viktiga är att inte glömma bort någon, ingen ska behöva bli utsatt för våld oavsett om det är fysisk eller psykiskt.
Lev väl!
