Sexfantasier.
http://video.stumbleupon.com/stumbler/MouseSB/tag/fantasy-arts/
I stort sett alla har dem. Och de är personliga, ingen kan ta mina sexfantasier ifrån mig. Jag har haft uppfattningen om att dessa fantasier utgår från mig själv, de behöver inte vara unika men jag vill ändå tro att det inte finns någon annan som bestämmer över dem. Bara jag själv! Så läste jag en artikel i DN , publicerad 11/7 2011, om en studie av porrsurfande där man kartlagt människors fantasier (Porrsurfandet avslöjar fantasierna). Studien visar att trenderna kring vad som är mer eller mindre populärt varierar mellan länderna. Svenskarna konsumerar främst mainstreamporr medan engelsmän föredrar smisk och mormorsporr. Ska vi svenska då aldrig sticka ut i någon fråga? Vad min underbara hjärna nu hakat upp sig på är frågan om jag inte ens har kontroll och bestämmer över mina egna fantasier? Jag har själv genom livet brottats med samhällets alla pekfingrar kring hur jag borde vara, se ut och vad jag borde sträva mot, och gör det än idag. Ska ju nu även slå mig fri från det sociala trycket kring vad mina fantasier bör innehålla? Nej, det jag inte vet har jag inget ont av i detta läget. Så länge jag själv tror att det är jag som formar dem spelar det ingen roll hur mainstream de än må vara och så länge jag trivs med mina fantasier har jag inget att klaga på.
Varför ska det egentligen vara så dåligt att påverkas av det yttre? Så länge något känns bra och rätt spelar det för mig ingen roll varifrån influenserna kommer, om det så gäller mat, kläder, samtalsämnen, jobb eller fritid. Däremot vill jag slå mig fri från de uppfattningar och uppmaningar som känns fel för mig. Det är dock inte alltid jag känner efter tillräckligt för att ta de rätta besluten. Men visst måste saker gå fel ibland? På så sätt blir jag än mer säker på min sak nästa gång jag råkar ut för en liknande situation.
Så även om mina fantasier är formade av den sociala kontext jag lever i kommer jag fortsätta värna om dem så länge de förgyller mina dagar.
Lev väl!
Du är bäst!
Hej igen!
Kunde inte låta bli att kommentera på ett så intressant tema :)
Läste en väldigt intressant bok om hjärnan i höstas: The brain that changes itself av Norman Doidge. Den handlar om väldigt mycket men bl.a om att porrsurfande faktiskt är beroendeframkallande och, precis som droger, kräver större och större doser; i detta fall i form av grövre porr. Det har skett en stor skillnad de senaste 10-20 åren i vad som anses grovt, mycket beroende på att lättillgängligheten på internet har lett till ökad användning och därav högre tröskel.
Hans argument är ungefär som följer: Serotoninet som utsöndras i hjärnan framförallt vid orgasm, ser till att man får en liten kick, också precis som av droger. Detta leder så småningom till ett beteende som är svårt att bryta även om man försöker.
Skillnaden mot när man har sex med en annan person ligger i de banden du knyter vid serotoninutsöndringen. Istället för ett destruktivt förhållande med porrindustrin och datorn blir du närmare knyten till, och får starkare känslor för en annan person.
Tänkvärt.
P
