Om buddhisten har rätt.
Ibland har man sådana där dagar, eller perioder, när allt bara känns lugnt och bra. Trots elände på nyheterna, vänner som mår dåligt och arbetslösheten som verkar rota sig finns ändå ett lugn inombords.
Ett lugn som ger värde i och för stunden.
Är det ett lugn som kan liknas vid buddhistens strävan?
Somliga förknippar buddhismen med en syn av lidande.
Ålderdom, sjukdom och död.
”Vad är det för religion?
Vilken krass syn på livet de måste ha.”
Jag ser dock något annat.
En vishet som inte blundar för verkligheten.
Verkligheten av att människan genomgår olika känslor, tankar, faser och händelser genom livet.
Inget är mer eller mindre naturligt än något annat.
Sorg, smärta, glädje, lust.
Allt är en del av oss.
Den som enbart sträva efter att vara lycklig har missat så mycket och kommer att bli besviken.
Om jag lär mig att accepetera smärtan som sorgen och ledsamheten ger kan jag finna en ro inombords när dessa känslor uppstår.
Buddhism eller inte.
Just nu känns det som om lugnet finns inom mig.
Men, jag vill inte uppnå nirvana än på ett tag.
Om buddhisterna och hinduerna har rätt så hoppas jag på att få leva ytterligare liv.
Det finns så mycket att uppleva, lära och ta del av.
Alldeles för mycket för en livstid.
Om jag ändå kan få behålla och ta med den kunskap, visdom och de minnen jag får i detta liv till nästa.
Den som dör få se.
Lev väl!
