Blackbird.

chromasia.com

Hur mycket kan vi utvecklas utan folk omkring oss, utan möten? De gamla eremiterna tog sig bort från allt för att leva i ensamhet. Jag antar att detta beslut kom efter intryck från samhället med medmänniskor inkluderat runtomkring. Hade de från början varit ensamma hade de kanske tvärt om undrat om det finns fler och hoppats på att få träffa andra människor någon dag. Religiösa skäl eller inte, hindrar du inte din egen utveckling när du drar dig undan?

Egentid är ett måste för mig. Då kan jag reflektera över allt som hänt, vad jag gjort och hur jag vill vara. Men att träffa andra människor är minst lika viktigt. Utan den kontakten kan jag nästan inte utvecklas alls och min inre resa skulle bli mindre spännande. Jag får både idéer, stimulans och underhållning genom dessa möten. Jag kan ta till mig det som passar mig och jag kan se egenskaper jag vill odla hos mig själv eller tvärt om försöka undvika. Det skulle bli svårt att göra det helt på egen hand. Genom möten kan jag slå hål på mina fördomar och får nya perspektiv på tillvaron. Så underbart!

Jag ser även en risk med att jag skulle isolera mig allt för mycket. Isolationen innebär att jag utsätter mig för färre tankar och åsikter. Istället stärker jag mina egna och kan så hamna i situationen att jag tror jag är den enda som vet sanningen, den enda som har "rätt" åsikter kring hur saker och ting borde vara. Även om det är svårt och ansträngande ibland vill jag fortsätta jobba för att hålla ett öppet sinne och försöka se fördelar även i min “motståndares” teorier. Som Dalai Lama sagt: “Din fiende är din bästa vän eftersom han är den person som ger dig de prövningar du behöver för att utveckla din inre styrka, tolerans och respekt för din nästa”.

Lev väl!

Dalai Lama