Allas lika värde.
Läste en artikel på Sydsvenskan idag där TT rapporterade om en skottlossning som ägt rum i Arizona. De avslutar med att skriva att ”En av de döda var advokat”. Men vad med de andra fyra? Var någon trebarnsmor, uteliggare eller en ungdomstränare för knattelag kanske? Och skulle det då inte vara lika allvarligt att döda en av dem som att döda en advokat, även om de andra kanske lämnade fler sörjande efter sig? Nej, jag tycker inte människovärde kan sättas upp på en lista för jämförelse.
Även om det inte alltid är lätt att verkligen se allas lika värde så bör det väl bli ganska uppenbart när tankarna kommer på pränt? Jag är absolut inte felfri, visst dömer jag hunden efter håren ibland, men ack vad jag fått äta upp dessa fördomar som min hjärna producerar. Och skönt är väl det! Det är samtidigt en stärkande känsla att få vederlägga mig själv och så bli påmind om att vi alla har en historia, ett liv och en bakgrund att berätta om. Denna gör oss till dem vi är och oavsett om de är tragiska, lyckliga, hemska, alldagliga eller mer eller mindre inspirerande så är de ändå alla unika och värdefulla.
Jag måste fortsätta se människor jag möter, ser och läser om som lika värdefulla oavsett den rycksäck de bär på. Det är vi, alla, som utgör och bestämmer hur världen vi lever i ska se ut.
Lev väl!
