Blackbird.

http://www.barnboksprat.se/tag/akin-duzakin/

Tunga steg närmar sig tveklöst utanför, denna kyliga decemberdag. Det är svart. Det drar. Golvet knarrar till följd av stegen och den annars så lugna natten har blivit utbytt mot en stormig morgon. Nyligen rådde lugnet där inne, i hennes vrå. Helt ensam med tankarna och ingen som kan skada. Men nu växer oron inombords och sköljer igenom kroppen likt en växande våg. Så länge han inte är där, inte hörs och inte syns, lägger sig vågen igen och då spelar det ingen roll om hon är här eller någon annan stans, bara han är borta. Hårda nävar slår mot dörren och hon sluter ögonen i ett försök att tvinga sitt minne tillbaka till den lugna natten då doften av regn trängde in genom förfallna väggar. Men det hjälper inte. Dörren slits upp, hon har gjort fel och måste agas, bara så kan hon lära. Och hon vill så gärna, bara hon visste vad.

/Julia Rothardt