Sleep it all away.
http://pixdaus.com/single.php?id=145024
13, 15, 12, 3… Tankar snurrar i huvudet och allt som kommer fram är slumpmässiga siffror. Eller, det är vad jag skulle kunna jämföra det med.. inget vettigt alls med andra ord. Jag vet inte vad jag gör. Är nog för trött för att fundera på det. Känt mig ensam idag. Och då är det nog ändå första dagen på länge jag faktiskt varit ensam. Men en ofrivillig sådan.
Att vilja ha det man inte alltid kan få är sällan lätt att acceptera. Det kan lätt gå över styr och ens handlingar slutar snart vara rationella. Jag har varit där förr. Gamla saker har jag släppt, men när känslor är inblandade kommer de ibland krypandes tillbaka och knackar på. Det är nästan som att vara kär, man blir blind. Det som verkar ok för stunden kan några månader senare ses som helt galet. Så länge det rör sig om en dag här eller där, där långa sömnlösa nätter tar ut sin rätt, är det inget att vara orolig för. Men jag har ändå inte kommit på hur jag ska undgå känslan som ibland tar överhand. Kanske göra som när jag har mina deppiga dagar, säga till mig själv att det bara är idag, så det är helt ok? Det går över till i morgon. Så varför gjorde jag inte det från början, gick och la mig?
Om ändå allt gick att lösa med lite sömn…
Sov gott!
